Könsroller och sexualitet- det muslimska perspektivet.
Hej och välkomna till det tredje inlägget av min blogg: livetsomsunnit.
Könsroller och sexualtitet samt synen på dessa begrepp är något som i symbios med religionen både formats och förstärkts. I Isfahan har kulturen och religionen smält samman till en i princip oskiljbar massa, en massa som omfattar både livsregler och normativa förhållanden.
Kvinnors förhållanden i Iran baseras till stor del på den religösa kodex som expanderat och befästs på grund av religionens långa historia i landet. Det teodaliska samhället som råder präglas uppenbarligen av de riktlinjer som beskrivs bland religösa skrifter såsom koranen och sunnan. Att dessa regler strikt skall följas är en sjävklarhet i Isfahat eftersom det i grund och botten berör individens respekt gentemot Allah. Generellt sett så axlar kvinnan fler rättesnören att förhålla sig till jämfört med männen, därför skall detta inlägg främst beröra min syster Barika till den mån jag har vetskap om.
Något som ofta katogariseras som relativt subjektivt och simpelt är de religösa begränsningarna gällande klädesplagg samt uppvisning av specifika kroppsdelar. Den kvinnliga aspketen av detta omfattar ofta hijab, ett plagg med syfte att dölja, skydda och avskärma. Tolkningen av hur hijaben skall utnyttjas är till viss del varierande bland den muslimska tron runtom i världen och dessa interprationer emanerar från de religösa skrifterna. Exempel på detta är ett uttag från vers nummer 31 i koranens 24:e kapitel : Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet och inte visa mer av sina behag än vad som anständigtvis kan var synligt: låt dem därför fästa slöjan...
Denna samt liknande skrifter har upplevt växlande analyseringar angående definitonen av vad som anses vara ``anständigtvis synligt´´ hos en kvinna. Därav skiftar även hijabens utseende samt tillämpning, exempelvis anser vissa muslimer att hijaben skall täcka hela ansiktet medans andra inte.
Det är dock ej endast hijaben som utgör regler för kvinnans klädsel, det teologiska begreppet som används vid beskrivning av samtliga regler inom detta område heter ´Awrah. Vid umgänge av nära släkt eller andra muslimska kvinnor består kvinnans ´Awrah området emellan navlen och knäna. I närvaro av främlingar har 5 formella riktlinjer utformats vilka lyder:
1. Klädsen skall täcka hela kroppen.
2. Den bör ej vara en utsmyckning i sig, klädseln skall med andra ord ej dra oönskad uppmärksamhet till sig.
3. Kläderna skall ej vara transparenta.
4. De bör vara löst sittande med syfte att inte smita åt så de visar kroppens former eller vara parfymerade.
5. De bör ej likna varken männen eller de icketroendes kläder.
Men, något som jämt och ständigt faller i skymundan i skuggan ovanämnda regler är de religösa uppmaningar som riktas till just männen. Den klädsel männen tillskrivs lyder faktiskt även de under vissa regler vilka jag följde konstant under 17 års tid. Först och främst framgår kravet gällande avsaknaden av guld och siden då dessa material är reserverad till kvinnan. Klädseln skall heller icke vara tunn eller genomskinlig till den grad att kroppsdelar presciserade som haram är synliga. Identiskt med kvinnans bestämmelse bör plaggen ej likna de icketroendes och det är dessutom rekommenderat att bära vita kläder.
Jag hade personligen aldrig några komplikationer beträffande mina egna klädesregler, däremot kände jag kvinnor som erkänt att de kunde känna sig förudmjukade eller dehumaniserade av deras hijab. Min syster Barika höll dock av sin hijab och gav diverse anledningar till varför hon bar den. Hon ansåg att det var ett påbud från Allah, varför hon visade sin respekt genom att bära hijab och menade även att den var en kvinnlig symbol (precis som slipsen för mannen) som stärkte hennes kvinnliga gestalt.
Men klädesreglerna är trots viktiga ej de enda förväntningarna som existerar i de muslismka samhällerna, många överspänner också de äktenskapliga aspekterna. Rättigheterna man och kvinna emellan är oerhört nyanserade när det kommer till äktenskap och kärleksrelaterade frågor. Mängden exempel på skillnader könen emellan är kollosal, därör är det ej möjligt att nämna alla men jag skall anstränga mig för att nämna de vitala (enligt min mening). Giftermål inom Islam betecknas som mandub, det är alltså inte en skyldighet men däremot synnerligen önskvärt. Man kan tolka ofantligt mycket rådande äktenskap ur koranen då ca 70 av 350 verser som anses kapabla vid lagtolkning berör just äktenskapet. Lagen framför att ett juridiskt kontrakt skall stiftas mellan två parter vid giftermål vilket båda självklart måste skriva under. Därefter tillskrivs också en individ med utrycket wali (beskyddare) vilket enligt normen oftast är den närmaste manliga släktingen. I äktenskapskontraktet ingår dessutom mahr vilket är en form av hemgift till kvinnan. Avsikten med mahr är att bidra med trygghet hos kvinnan. Polygami eller mångifte är inte heller ovanligt bland muslimska familjer men det har dock etablerats en gräns på högst 4 fruar med kravet att mannen behandlar alla sina fruar likvärdigt.
Slutligen vill jag tillika uppmärksamma hur homosexualitet hanterades i Isfahat då det är något som sannerligen är i behov av förändring. Bestraffningarna samt synen på homosexualitet är generellt förfärliga bland muslimer men det eskalerar i Iran då acceptansen är nästintill obefintlig. I Iran samt Isfahat är homosexualitet belagt med dödstraff vilket strider mot FN konventionen om mänskliga rättigheter. Vissa kan bli hängda eller stenade till döds, metoder som är barbariska, osciviliserade och primitiva. Men det finns undantag för detta synsätt även bland den muslimska världen. Liberala muslimer tolkar in frihet och mänskilga rättigheter i Koranens grundläggande budskap men i Iran överenstämmer ej detta synsätt med varken kulturen eller normerna och resulterade i ännu en anledning till min strävan att fly landet vid 17 års ålder.
Karim Amini.
