Introduktion av bloggen- och mig!
Hej!
Mitt namn är Karim Amini och jag är 37 år gammal. Min familj består av två stojjiga krabater (även kända som mina barn), en labrador samt min fantastiska fru: Katarina Svedberg. Vi fyller dem basala kraven för ett äkta svensson liv: vovve,villa och volvo. För övrigt så är jag anställd hos SEB i Sundsvall.
Dock så är det något som skiljer mig från mängden, nämligen min religösa tro: islam. Av Sveriges ca 10 miljoner invånare så utgör muslimer ungefär 8 procent av befolkningen vilket resulterar i uppemot 800 000 muslimer och som sagt är jag en av de. Den religösa inriktningen inom islam som jag ägnar mig åt heter sunni och är den vanligaste inritkningen. Idag har jag väldigt lätt att utöva min tro pga av det sekulariserade och öpensinnade svenska samhället men för min del har det inte alltid varit så. Tills jag uppnådde en ålder på 17 år så var jag bofast i den iranska staden Isfahan, en plats vilken i jämförelse med Sundsvall är som en helt annan värld.
För att få en djupare insikt i min ungdoms kamp krävs lite information om Isfahan: i Isfahan är religionen central, själva statsskicket där beskrivs som en teokrati vilket förenklat innebär ``gudsvälde´´. Isfahans historia sträcker sig långt tillbaka i tiden och var under en period faktiskt en av världens största städer. Staden har sedan den islamska erövringen (ca 640) varit oerhört starkt präglad av den muslimska tron, dock var tron dominerad av shia inriktningen precis som i resten av Iran. Att vara en sunni muslim i Iran är generellt relativt krävande. Orättvisor, eventeuell urfrysning och brist på respekt är en del av din vardag, dessa faktum (samt annat såsom oroligheter emellan Irak) innebar att åtminstone jag ej trivdes i Isfahan.
Men vad är då roten till detta problem, dessa orättvisor? Kärnan i konflikten baseras ursprungligen på de olika inriktningarnas definition av vilka hadither som är trovärdiga, mindre trovärdiga eller rentav falska. Hadither är alltså i princip nedtecknade berättelser som återger vad Muhammed (islams största profet) gjorde, sa eller menade. Den första konflikten som dessa oenigheter resulterade i gällde vem som skulle ta efter Muhammed efter dennes död. Shiiterna ansåg att det var Muhammeds vilja att hans kusin Ali skulle vara den rättmätiga efterträdaren medan sunnimuslimerna påstod att den mest lämpliga bland hans följare skulle leda, det var Muhammeds Sunna som skulle följas (hans sed) och därför var genetiska anknytningar oviktigt då kompetens skulle avgöra beslutet. Denna konflikt alstrade som sagt 2 större islamska inriktningar bestående av sunni samt shia.
Min vardag i Isfahat utgjordes av vackra men illusoriska drömmar samt den slående verkligheten. I ärlighetens namn var det mina tankar och förhoppningar (trots naiva) om en bättre framtid som höll min gnista vid liv. Skolan var en plåga. Allmänt kaos, överfyllda klasser, outbildade lärare och glåpord var ständigt rådande. Pga av min sinnesstämning krävde jag ofta stimulans av religionen då den erbjöd mig stöd, engagemang och syfte. När jag nådde en mer mogen ålder började jag även involvera mig inom arbetsvärlden och utförde en hel del fysiska arbetsuppgifter. Jag sparade alla intjänade pengar. Målet var (som du kanske insett) att slutligen kunna flytta ifrån Isfahat för att slippa den diskriminering jag upplevde där. Dock, misstolka ej mina ord då de hittils varit oerhört negativt vinklade (rörande Isfahat). Stadens arkitektur, historiska bakgrund, tropika klimat, matkultur och gatustånd är bara ett fåtal av massvis av aspekter som jag än idag älskar och hungrigt saknar.
Tack för att du har läst detta första inlägg om min ungdom i Isfahan, nästa gång skall vi fokusera mer på den muslimska religonens (främst sunni) syn på könsroller!
https://www.youtube.com/watch?v=a9FVrJS4MzU
Manne,Viktor och Algot.
